Visar inlägg med etikett Art of the Streets. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Art of the Streets. Visa alla inlägg

Art of the Streets 2011 - Citat från debatten

Foto: Frank Aschberg (källa)
Årets Art of the Streets i Stockholm blev en succé med drygt 6000 besökare, ungefär dubbelt så många som förra året. Debatten kring Stockholms nolltolerans var mycket bra, och till stor fördel för oss som jobbar för lagliga väggar i staden.

En eloge till kommunpolitiker Christoffer Järkeborn (m) som åtminstone dök upp, även om han visade sig vara ruskigt oinsatt och hade nästintill intet att komma med. Och vi bugar oss i stoftet till förmån för Finlands kulturminister Paavo Arhinmäki som är något så ovanligt som en fullt mänsklig politiker... Hurra! Sällan har väl så många genomtänkta, ärliga och fullständigt sjävklara tankar kommit ur en politikers mun som under dessa två timmar.

Highlights visar hur kul folk hade under konventets två fullspäckade dagar:



Jag har skrivit ner några personliga favoritkommentarer (inga direktcitat, således) från den två timmar långa diskussionen och frågestunden. God läsning!

Panelen som debatterade nolltolerans: Tomas Rudin (s) oppositionsborgarråd i Stockholm, Finlands kulturminister Paavo Arhinmäki, Solveig Hollari, BRÅ (Brottsförebyggande rådet) och Christoffer Järkeborn (m), kommunpolitiker i Stockholms stad, ledamot i kommunfullmäktige.
Moderator: Ülkü Holago.



Paavo Arhinmäki
04:08 - Man kan tycka att det var lite paradoxalt att vara kulturhuvudstad och ta bort en hel konstform, en del av ungdomens gatukultur…

Paavo Arhinmäki
05:40 Det tog tio år, det kostade ungefär 250 miljoner euro för sanering och civilklädda väktare. Kritiken växte hela tiden. Hur använder vi skattebetalarnas pengar? Alla tyckte saneringen är bra för synliga platser osv, men är det någon idé att sanera graffiti från ställen där bara konstnärer, sanerare och väktare ser dom?
Alla konstexperter är överens om att graffiti är en konstform. Kan då det demokratiska landet säga att vi accepterar en del konstformer, men inte andra? Sådant skedde i Sovjetunionen eller i Nazityskland, men kan vi göra likadant i de nordiska länderna?

Paavo Arhinmäki
10:13: Sedan två år tillbaka finns det en vägg i Helsingfors som är en kilometer lång för laglig graffiti. Även om vi har hur många lagliga väggar som helst, så kommer det alltid att finnas olaglig graffiti, men de som är intresserade har nu möjlighet att måla graffiti utan att bli häktade eller få väldigt höga böter.

Paavo Arhinmäki
12:37 Jag vet inte exakt hur situationen är i Stockholm, men jag ser att även om ni har nolltolerans så har ni mycket mer olaglig graffiti än Helsingfors som inte har nolltolerans, och kanske beror det på att varje burk som man använder till den lagliga väggen inte används olagligt… Vi har en tre meter hög och en kilometer lång vägg, så det är ganska många burkar som man kan använda på den här väggen.

Paavo Arhinmäki
13:20 Det är mycket ungdomar som målar där, men vi har även ett gäng som kallar sig K65 där ingen medlem är yngre än 65 år.
[Se klipp från de graffitimålande pensionärerna här]


Paavo Arhinmäki
14:10 Nu är det inte bara en plats för gatukonst, utan det anordnas festivaler och liknande. Det har blivit ett kulturområde som inte staden behöver betala för, folk ordnar själva arrangemangen. Det här är positiva lösningar på graffitiproblemet, inte bara negativa lösningar. Vi har haft tio år av nolltolerans, nu har vi haft nästan tre år med lagliga väggar och vi ser att situationen är bättre än den var förut.

Christoffer Järkeborn
20:00
[Christoffer tar här Umeå som exempel, vilket senare i debatten inte visar sig stämma. Se del två av debatten, 03:47 in i klippet, där han rättas.]

Ülkü Holago
21:05
[Punkt nio i klotterpolicyn gås igenom.]

Paavo Arhinmäki
24:45 Inga städer i Finland accepterar olaglig graffiti, men er nolltolerans accepterar inte ens laglig graffiti. Det är stor skillnad.

Ülkü Holago
26:10 Hur går man till väga för att, som det står i policyn, inte på något sätt väcka intresse för olaglig graffiti? Stockholms stadsbibliotek har 101 titlar om graffiti. Kan det uppmana eller väcka intresse för graffiti, och vad gör man åt det i så fall?

Ülkü Holago
27:10
[Exempel på hur klotterpolicyn har använts i Stockholm.]

Tomas Rudin
35:00 [Rudin tar exemplet ute i Farsta] Projektet där ungdomar målade på lagliga väggar stoppades. Konstlärarna bytte ut sprayfärgen mot akryl och frågade om det nu var lagligt? Svaret: Det var just själva motivet som skulle förhindras, enligt klotterpolicyn.

Paavo Arhinmäki
42:40 Vilket är det större problemet för samhället: Ungdomar som i stort sett tvingas begå olagligheter för att göra konst, eller att vi har några olagliga tags? I Helsingfors vill vi inte köra bort ungdomarna från samhället, tvinga dom till brottslighet, bara för att de vill måla.

Paavo Arhinmäki
57:35 Vad blev det av första och andra generationens graffitimålare? De blev konstnärer, den största delen av våra unga, kända konstnärer har någon slags graffitibakgrund. De blev musiker, skådespelare, de jobbar på Art Director-byråer. Men om vi tänker på den generation som kom när vi införde hårdare straff, nolltolerans, väktare osv… Om de har gjort någon skadegörelse kan de aldrig betala tillbaka till samhället, de jobbar inte, de har inte samma möjligheter.
Vi kan diskutera i timmar om det blir mer eller mindre tags, men det viktiga för samhället är att fråga sig vad som händer med de som är intresserade av graffiti och kommer fortsätta vara det; ger vi dem möjligheter i samhället, eller kommer de att känna att det inte är någon idé att jobba för att femtio procent av lönen går till att betala för skadegörelse, för att de inte ens hade möjligheten att måla lagligt. Det är en mycket större fråga än om det finns tio eller femton procent mer eller mindre klotter på väggarna.



DEL TVÅ – Publikens frågor och kommentarer





Publikfråga
03:47
[Medarbetare på Highlights rättar Christoffer Järkeborns felaktiga uttalande om Umeå.]

Paavo Arhinmäki
07:50 Ni har aldrig haft en laglig vägg, men ändå kan ni säga att man inte kan ha det för att det leder till mer olaglig graffiti. Det är konstigt, tycker jag.

Publikfråga
08:10 Här i dag kunde jag måla på en laglig vägg, var ska jag måla de andra 364 dagarna?
Christoffer Järkeborn: Svaret är att du inte har några andra platser i Stockholm att måla på.
Paavo Arhinmäki: Fängelsemuren…

Publikfråga
14:30 Klotterpolicyn går stick i stäv med vad man stipulerar i planen Kultur i ögonhöjd. Vad säger ni politiker om det?
Tänk i stället som i Finland: Det här är det många som är intresserade av. De är inte brottslingar. Vi behöver föra ett samtal för hur man kan få hålla på med detta brinnande intresse som är så stort i hela världen utan att vara en brottsling.
(Gatukonst . se tog senare upp detta i följande artikel)

Publikkommentar
31:25 Sätter ni upp en enda laglig vägg i hela Stockholm så kommer alla dit, och då räcker det att tio procent gör något olagligt så får resterande nittio procent sota för det. Lite mer kreativa förslag, tack.

Paavo Arhinmäki
40:00 Det är exakt femtio år sedan som man började bygga Berlinmuren. På ena sidan fanns den största graffitimålningen i hela världen, och på den andra sidan fanns det ingenting. Stockholms stad kan i framtiden välja på vilken sida om Berlinmuren den vill vara.

----------

Ja, vad ska man säga?
Dyrka Paavo Arhinmäki!

Alla texter om den aktuella debatten kring Stockholms stads nolltolerans finns samlade hos gatukonst . se – läs och förundras.

Art of the Streets är i skrivande stund på turné runt om i Sverige – missa inte deras framfart! Du hittar turnéplanen på deras hemsida. Åk dit och måla på bussen! Det är fullt lagligt.

Stockholm - Mina drömmars stad?

”Graffiti är ett brott” står det klart och tydligt på Stockholms stads hemsida. Året är – hör och häpna – 2011 och Stockholm framstår som den enda stad i världen som inte har greppat att graffiti kan utföras fullt lagligt.

I morse förmedlade Dagens Nyheter att stadens beslutande tjänstemän nu gått så långt i sin kulturfascism att de verkar som censurmyndighet. Mot konstens alla regler väljer Stockholms stad att förbjuda affischering på stadens kulturtavlor inför det internationella gatukonstevenemanget Art of the Streets, ett arrangemang i Riksteaterns regi, det vill säga en statligt finansierad kulturinstitution. Staden väljer således vilka konstformer som är acceptabla och vilka som ska censureras med alla tillgängliga medel. Man hänvisar till en klotterpolicy som i korta drag drar all spraykonst – och till och med sådant som liknar spraykonst – över en kam. ”Graffiti är ett brott”, som sagt, oavsett om den utförs lagligt eller ej. Att det redan finns påföljder för skadegörelse och olagligt klotter räcker inte. Vi ska leva i ett grådaskigt mörker. Kulturskymning kallas det visst.

I reseguider för Köpenhamn och Berlin, städer som tar till vara på sina konstnärliga talanger och även ger utrymme för alla former av kultur och intresseområden (läs: inte enbart finkultur och sport), tipsas det helt ogenerat om gatukonsten på samma sidor som stadens andra sevärdheter. Här fungerar konsten som turistmagnet. Och den fungerar verkligen. När jag fotograferade nedanstående väggmålningar i Köpenhamn och Berlin för några dagar sedan var jag liksom inte ensam. Det kryllar av turister i Sydhavn och Kreuzberg. Kamerorna går varma.

Klicka för att förstora bilderna

Reseguide Köpenhamn

Reseguide Berlin










Här finns konst av varierande kvalitet utförd av människor från alla samhällsklasser och etniciteter. De flesta är dessutom anonyma, varför det endast är konsten i sig – sällan konstnären – som betraktas. Ålder, kön, huruvida konstnären är tjock eller smal eller något annat ytligt trams är oväsentligt när det gäller graffiti. Den är dessutom fri för alla att beskåda. Det känns väl ganska unikt?

Och egentligen behöver man inte ens åka till levande europeiska kulturstäder som Köpenhamn och Berlin för att få uppleva konst och kreativitet. Malmö har lagliga väggar. Norrköping har sin kolhamn. Men hur länge till? Tänk om någon kraftfull stockholmstjänsteman får för sig att flytta till Malmö och bedriva kulturskymning även där. Vilken fasa för stadens stackars människor!

Graffiti har alltid funnits och kommer alltid att finnas. ”Dagens klotter är morgondagens runstenar och hieroglyfer”, som någon skrev. Att Stockholms stad tror sig kunna utrota en hel konstform som attraherar miljoner människor världen över genom en pinsamt förlegad nolltolerans resulterar högst troligt i betydligt mer av det illegala klotter och den skadegörelse som många fullt naturligt vill motverka. Framför allt framstår Stockholm som en kulturmässigt bakåtsträvande stad som ligger väldigt långt ifrån den ”moderna kulturhuvudstad” (kulturborgarrådet Madeleine Sjöstedts åsikt om nuvarande läget) som den faktiskt skulle kunna vara. Man undrar lite hur det tänks i maktens korridorer...

Nåväl. Förhoppningsvis lockar detta senaste skamgrepp ännu fler besökare än förra årets succédagar, ty att folk är intresserade av graffiti – både som producenter och betraktare – råder det ingen tvekan om.

En av årets deltagare på Art of the Streets är en av min stora idoler inom graffitivärlden. Spana in några av hennes målningar här. Få knäcker MadC.









Och besök för allt i världen Art of the Streets! I år huserar evenemanget inte bara i Stockholm, utan även i Lerum, Gävle, Umeå, Östersund, Eskilstuna, Tierp, Sundsvall, Jönköping och Växjö.

Art of the Streets finns på Facebook, liksom stödsidan Vi som vill att Stockholms stad slutar censurera graffiti och gatukonst.