Stockholm - Mina drömmars stad?

”Graffiti är ett brott” står det klart och tydligt på Stockholms stads hemsida. Året är – hör och häpna – 2011 och Stockholm framstår som den enda stad i världen som inte har greppat att graffiti kan utföras fullt lagligt.

I morse förmedlade Dagens Nyheter att stadens beslutande tjänstemän nu gått så långt i sin kulturfascism att de verkar som censurmyndighet. Mot konstens alla regler väljer Stockholms stad att förbjuda affischering på stadens kulturtavlor inför det internationella gatukonstevenemanget Art of the Streets, ett arrangemang i Riksteaterns regi, det vill säga en statligt finansierad kulturinstitution. Staden väljer således vilka konstformer som är acceptabla och vilka som ska censureras med alla tillgängliga medel. Man hänvisar till en klotterpolicy som i korta drag drar all spraykonst – och till och med sådant som liknar spraykonst – över en kam. ”Graffiti är ett brott”, som sagt, oavsett om den utförs lagligt eller ej. Att det redan finns påföljder för skadegörelse och olagligt klotter räcker inte. Vi ska leva i ett grådaskigt mörker. Kulturskymning kallas det visst.

I reseguider för Köpenhamn och Berlin, städer som tar till vara på sina konstnärliga talanger och även ger utrymme för alla former av kultur och intresseområden (läs: inte enbart finkultur och sport), tipsas det helt ogenerat om gatukonsten på samma sidor som stadens andra sevärdheter. Här fungerar konsten som turistmagnet. Och den fungerar verkligen. När jag fotograferade nedanstående väggmålningar i Köpenhamn och Berlin för några dagar sedan var jag liksom inte ensam. Det kryllar av turister i Sydhavn och Kreuzberg. Kamerorna går varma.

Klicka för att förstora bilderna

Reseguide Köpenhamn

Reseguide Berlin

Här finns konst av varierande kvalitet utförd av människor från alla samhällsklasser och etniciteter. De flesta är dessutom anonyma, varför det endast är konsten i sig – sällan konstnären – som betraktas. Ålder, kön, huruvida konstnären är tjock eller smal eller något annat ytligt trams är oväsentligt när det gäller graffiti. Den är dessutom fri för alla att beskåda. Det känns väl ganska unikt?

Och egentligen behöver man inte ens åka till levande europeiska kulturstäder som Köpenhamn och Berlin för att få uppleva konst och kreativitet. Malmö har lagliga väggar. Norrköping har sin kolhamn. Men hur länge till? Tänk om någon kraftfull stockholmstjänsteman får för sig att flytta till Malmö och bedriva kulturskymning även där. Vilken fasa för stadens stackars människor!

Graffiti har alltid funnits och kommer alltid att finnas. ”Dagens klotter är morgondagens runstenar och hieroglyfer”, som någon skrev. Att Stockholms stad tror sig kunna utrota en hel konstform som attraherar miljoner människor världen över genom en pinsamt förlegad nolltolerans resulterar högst troligt i betydligt mer av det illegala klotter och den skadegörelse som många fullt naturligt vill motverka. Framför allt framstår Stockholm som en kulturmässigt bakåtsträvande stad som ligger väldigt långt ifrån den ”moderna kulturhuvudstad” (kulturborgarrådet Madeleine Sjöstedts åsikt om nuvarande läget) som den faktiskt skulle kunna vara. Man undrar lite hur det tänks i maktens korridorer...

Nåväl. Förhoppningsvis lockar detta senaste skamgrepp ännu fler besökare än förra årets succédagar, ty att folk är intresserade av graffiti – både som producenter och betraktare – råder det ingen tvekan om.

En av årets deltagare på Art of the Streets är en av min stora idoler inom graffitivärlden. Spana in några av hennes målningar här. Få knäcker MadC.









Och besök för allt i världen Art of the Streets! I år huserar evenemanget inte bara i Stockholm, utan även i Lerum, Gävle, Umeå, Östersund, Eskilstuna, Tierp, Sundsvall, Jönköping och Växjö.

Art of the Streets finns på Facebook, liksom stödsidan Vi som vill att Stockholms stad slutar censurera graffiti och gatukonst.